Welcome home, Bond

Herregud vad nervös jag inför att lägga upp detta, vet inte varför.

Hej iallafall!
Det är så att det finns något som sker nu i juli, som jag valt att inte skriva om här eller prata med vänner om. Daniel och jag vill hålla allt ganska lågt så att vi får lära känna vårt nya tillskott ifred, både för oss och för den nya i familjen. Jag tänkte iallafall slänga upp ett inlägg och förklara varför jag inte delat med mig så mycket av min vardag nu, och kanske inte heller kommer göra det direkt när han kommer hem till oss. Detta är även för familj och folk runtom mig, så att jag har all info samlad på samma ställe:)

Vi har nämligen fått en ny familjemedlem- Bond❤
bond                                                                                                             (bild lånad med tillstånd från organisationen)

Daniel och jag har haft planer på att skaffa hund i lite över ett år nu, men det har dröjt av den enkla anledningen att vi velat invänta rätt tid. Vi är båda uppvuxna med hund och ni som är det vet hur mycket man saknar hund när man lever utan. Vi har kikat på kennlar under en längre period, men för ca.3 månader sedan så började vi diskutera huruvida det inte vore bättre att adoptera en hund som redan finns och förtjänar en andra chans i livet. Annars hade vi fått vänta i flera år då vi just nu inte har tid för en valp, och dessutom finns det redan så många hundar som är i behov av hjälp.
Vi letade efter en hund av det större slaget som skulle funka som familjehund ,och som älskar att aktiveras och röra på sig. Den skulle inte vara allt för skadad av sin bakgrund, utan hanterbart utifrån våra förutsättningar. Man ska ju inte ”ta vatten över huvudet” i en sånhär situation, och tro att man klarar av alla typer av hundar.

Vi adopterade Bond genom en organisation som är belägen både i Sverige och i Spanien. Direkt när vi såg Bond så kändes det rätt, inte minst när vi fick veta mer om hans historia. När dem hittade Bond var han i mycket dåligt skick med ett enormt öppet sår/hål i bringan efter att förmodligen ha blivit stångad av ett vildsvin. Han har haft änglavakt, han hade nog inte klarat sig om han inte hade hittats (jag har sett såret och det är nog det värsta jag någonsin sett.)
Adoption av en hund genom ett EU-land är inte lika komplicerat som utanför EU (slipper karantän exempelvis), men det gäller att självklart vara ordentligt påläst kring potentiella sjukdomar i landet djuret kommer ifrån (och se så hunden inte testar positivt på dessa), se till att hunden är vaccinerad, och även vad som gäller här i Sverige med försäkring, intyg o.s.v. Ska tillägga att organisationen vi adopterat Bond ifrån har varit helt fantastiska från början till slut, och verkligen hjälpt oss med stöttning, råd och förberedelser inför att Bond ska komma hit.

Jag vet att det finns någon som kanske tänker att ”det finns ju redan massa hundar i Sverige som behöver hjälp”, och visst är det så. Det finns ju hundar från alla världens länder som är i behov av hjälp. Vi hörde först av oss till ett företag i Sverige som jobbar med adoption, men fick blankt nej p.g.a vår ålder (trots att vi uppfyllde ålderskravet). De menade på att ”vi är så unga, och mycket kan hända i den åldern vi är i”. Trots att vi bad om en chans till iallafall ett telefonsamtal så fick vi inte ens ett svar efter det. Jag anser att precis samma saker kan ske i ens liv när man är 45 som 25, och tänker inte sitta och rulla tummarna i väntan på att bara bli äldre, så vi kollade såklart vidare.
Vi har också förstått att trycket i Sverige är stort med många som vill adoptera (vilket självklart är kul, det är fantastiskt att så många vill ge hundar ett nytt hem) men det resulterar i att man inte alltid får svar. Det fanns också andra som vi upplevde inte kunde ge raka och konkreta svar på våra frågor gällande olika hundar och deras personlighet, eller hur dem fungerade med barn e.c.t. Så då blev det nej från vårt håll, vi skulle aldrig adoptera en hund som vi inte fick ett grepp om vem den var. Det får inte bli fel, varken för oss, vår omgivning, eller för hunden. En allt för mentalt skadad hund kanske trots allt skulle bli sämre av den stora omställning en flytt innebär.
Så när vi tillslut såg Bond så kändes det direkt rätt för oss båda. Organisationen kändes fantastisk, hunden kändes fantastisk, och vi skickade in vår ansökan.

Det kändes först lite pirrigt att få hem en ny familjemedlem som man inte träffat innan, men livet är fullt av risker och chanser, och det visade sig att vi inte kunde fått en finare hund. Han vill pussas och kramas konstant, är väldigt glad i alla människor och verkar lyckligare än någon annan hund jag tidigare träffat. Och det är kul att få se en någon uppleva allt för första gången som vi tar för givet. Att få se honom uppleva nya årstider (tänk första snön i vinter!), lära honom gå i koppel, att han får lägga sig i svalkande gräs, ha tak över huvudet, och alltid får mat för dagen. Det känns väldigt fint, och kul att ha med på sin lista över viktiga saker man gjort i sitt liv. Han förtjänar ju ett bra liv precis som vilken hund som helst, oavsett ursprungsland.

Det har varit en del storhandlingar och fix och trix inför att han ska komma, men jag har inte velat dela med mig ifall något skulle gå fel. Men nu är han i Sverige på jourhem tills vi kan ta emot honom om en vecka. Jag mötte upp honom på flygplatsen mitt i natten i juni, och vi har även hälsat på med leksaker.
Vi kommer ta allt långsamt till en början, bara vi och Bond. Han är så himla fin.❤

thumbnail_IMG_8327
thumbnail_IMG_8324
19858504_10154851721577677_902414094_n

thumbnail_IMG_8326

15 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.