#Metoo

Posted by | oktober 17, 2017 | Personal toughts and opinions | 28 Comments

metoo-featured-imageFacebook exploderar just nu av statusar med texten ”Me too”. På ett sätt känns det skönt att se att det sprids och kanske folk börjar fatta hur vanligt det är för en tjej att vara eller ha blivit utsatt, men samtidigt gör det fruktansvärt ont att se att så många man känner blivit utsatta för något mot deras vilja. Jag tror att över hälften av alla mina kvinnliga bekanta på facebook delat den statusen redan, på bara något dygn. För att uppmärksamma storleken på dethär enorma samhällsproblemet.

Jag är själv en av alla tjejer som delat texten Me Too, för jag har också en historia. Och jag är inte den som någonsin annars skulle dela med mig, skammen har varit för stor. Det har inte funnits i min värld att dela med mig eller ens våga ”erkänna” att jag är en av dem hundratusentals som utsatts för någon form av sexuell trakasseri eller övergrepp av en kille eller man. För jag vet och har upplevt att man som tjej kan bli ifrågasatt, förminskad, och känna sig lite ”dum” som gör en stor grej av det, så jag är väldigt stolt över att jag vågar just nu. Det var först för ca.2 år sedan som jag gick och pratade om min historia hos en professionell, eftersom jag har känt att ingen tidigare lyssnat, och jag behövde få reda ut om jag verkligen utsatts för något eller bara inbillat mig, eftersom jag känt att jag ska ”skylla mig själv”. Och hade inte min sambo föreslagit och hjälpt mig till att jag ska prata med någon så hade jag nog aldrig gjort det. Skammen jag känt har varit så pass stor att det har resulterat i att jag tryckt bort vissa minnen. Att gå och prata var det bästa jag kunde göra, det hjälpte mig reda ut saker o ting och kunna gå vidare.

Det är många modiga människor som delar med sig av sina egna historier just nu, men jag kommer inte vara en av dem. I mitt fall räcker det för mig att veta att en väldigt liten skara av folk i min omgivning vet, och det är folk som hjälpt, stöttat, funnits där, och pushat mig att gå och prata. Samtidigt som det finns folk som vet en liten bit men snarare ifrågasatt och hållit tysta istället för att stötta, och jag vill inte ge dem min berättelse gratis en gång till. Nu har jag byggt upp ett starkt självförtroende igen och det värdesätter jag högt.
Tanken med dethär inlägget är att jag kanske kan inspirera någon mer att prata om denhär problematiken, lite på min egna bekostnad (eftersom skammen ibland fortfarande träder fram) men det är det värt. För första gången är det värt det! För om man vågar berätta så kan man kanske vara anledningen till att ytterligare någon kvinna vågar dela ”me too” eller träda fram, och inte känna sig ensam. Det finns inget att skämmas för.

Tips till dig som försöker stötta eller hjälpa: 
1)Säg inte till en drabbad att ”inte vara ett offer”. Även om tanken är god, att man menar att personen ska visa att den är stark. Jag förstår tanken, men det kan bli väldigt fel. För det är inget fel i att vara ett offer. Du ska få lov att skrika, gråta, vara arg, och vägra förlåta, och få vara ett offer precis så länge som du behöver. Att få erkänna att du blivit drabbad, att det faktiskt är synd om dig som råkat ut för något hemskt.
Om du säger till en utsatt person att inte vara ett offer så finns risken att du får personen att gå vidare för snabbt och låtsas vara oberörd. Risken finns att personen därför tror att det är fel att må dåligt och vara ledsen. Det är bättre att man säger ”var inget offer längre” till sig själv när man känner att man är redo.
Jag har en vän som varit utsatt för något fruktansvärt och hon sa en gång ”Jag har fått höra att jag bara ska förlåta och gå vidare, men jag vill inte det. För då vinner han, då ska jag plötsligt gå vidare och glömma allt. Och det känns på något sätt bättre om jag bara får hata honom istället för resten av hans liv. Han förtjänar inte att bli förlåten, han har aldrig ens bett om ursäkt”.

2) Ifrågasätt inte, även om du tycker att historien låter ”orimlig” eller ”udda” i ditt huvud, eller om offret inte minns allting direkt. Chock, rädsla och förnekelse kan orsaka minnesförlust och minnesluckor.

3) Jämför inte din egen erfarenhet med ett annat offer, i syfte att förminska eller ställa händelser mot varandra. Man kan inte mäta ett övergrepp eller ett ofredande med ett annat, för hur DU uppfattar din erfarenhet gör den inte större eller mindre än någon annans. Vi upplever och hanterar samma situationer på olika sätt, och det finns inget rätt eller fel i just din story.

4) Det är okej och förståeligt om du inte vet vad du ska säga eller hur du ska hjälpa en person som varit utsatt, men nonchalera inte händelsen. Försök att säga det på ett bra sätt istället för att vara tyst. Jag har funderat på hur man kan säga, och jag tror att det räcker med ett ”Jag förstår vad du varit med om, och min tystnad betyder inte att jag inte bryr mig, utan att jag bara inte riktigt vet hur jag ska bemöta det du varit om, eller vad jag kan säga för att hjälpa dig. Men jag vill gärna lyssna om du vill prata, annars ska du veta att du får prata med mig när du vill.”

5) ”Inte alla män!”. Nej, inte alla män. Men jag tror att många män just nu läser alla tjejers statusar med texten ”me too” och tänker ”fyfan vad hemskt att så många tjejer blivit utsatta!”. Men våga granska dig själv. Om såhär otroligt många tjejer i din omgivning utsatts för någon form av sexuell nedvärdering, så finns det ganska stor risk att antingen du, någon av dina vänner, familj eller kollegor är anledningen till att en tjej delar denhär statusen. Kan du stå rakryggad och säga att du till 100% är helt ren från all form av sexuella trakassering? Du behöver inte erkänna inför alla, men du har nu en fantastisk möjlighet och chans att göra skillnad, antingen genom att förändra ett eget beteende eller någon annan killes.
Har dina vänner en chargång där det är okej att trakassera tjejer ute på krogen, så våga säg emot. Märker du att en kvinnlig kollega blir behandlad illa p.g.a sitt kön så stå upp för henne. Ser du någon på stan som tafsar på en tjej eller inte kan bete sig, så hjälp henne.

Kärlek till er alla som är modiga nog att berätta och dela denhär Me too-kampanjen, men också massvis med kärlek och styrka till er som inte vågar. Jag förstår er❤

28 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.