Att adoptera en familjemedlem

Posted by | september 20, 2017 | Personal toughts and opinions | 6 Comments

Hej! Ska strax göra mig iordning lite, vi ska på restaurang ikväll med några vänner, men tänkte först göra ett inlägg med uppföljning på hur det gått med Bond!
Nu har vi hunnit ha Bond i 2 månader, och jag tänkte berätta lite om hur det varit, och hur det känns såhär i efterhand när man adopterat en f.d hemlös hund.❤
eee

Som jag tidigare skrivit om så var Bond från början en gatuhund i Spanien, där han hittades mycket svårt skadad. Tack vare änglavakt och att han hittades i tid, så lyckades han opereras och återhämtas jättefint. Så småningom hamnade han hos oss via en fantastisk organisation (dem är riktiga hjältar!)
Han har varit hos oss sedan i juli, och jag uppmanar alla som funderar på att skaffa hund att se över möjligheten att adoptera istället för att köpa från kennel. Det är en process, och det gäller att vara påläst kring Jordbruksverkets regler, och välja en hund utefter dina förutsättningar (och självklart att se till att den har rätt vaccinationer!) men det är värt det!

Tidigare var vi helt eniga om att vi ville ha en renrasig hund från kennel (en Cane Corso), men det finns så otroligt många hundar där ute som är i behov av ett hem. Hundar som kanske inte ser ”perfekta ut enligt rasstandard”, som varit med om något traumatiskt, eller bara växt upp på gatan. Dessa hundar förtjänar en andra chans, och jag lovar er att kärleken man får från en sån hund, den kärleken är ovärderlig! Alla hundar är såklart olika, men jag upplever att Bond är extremt närvarande och älskar att ge kärlek precis hela tiden. Han är lätt att göra glad och uppskattar de små stunderna. Till exempel när man gått ute på promenad, och han alltid börjar vifta på svansen och bli överlycklig så fort vi kliver innanför dörren till lägenheten, som att han verkligen älskar att få komma hem.

I början när Bond kom så var han strykrädd, när man höjde handen så kunde han ducka och lägga sig ner i ett hörn. Det gjorde fruktansvärt ont att se, och så är det fortfarande ibland. Men med tiden har vi lyckats få honom känna sig trygg med oss, och man märker enorm skillnad på bara 2 månader. Han är inte rädd och försiktig på samma sätt och nu kan vi t.o.m busa och småbrottas, han tar för sig och vågar visa tänder (på skoj såklart), det gjorde han inte när han kom. Att få se den utvecklingen och vara med honom vid hans sida och hjälpa honom bygga upp sitt självförtroende, det är en enorm boost för hjärtat och det är värt precis all tid i världen. Han är inte renrasig, han har ett stort ärr över hela bröstet, och han är lite försiktig med andra människor. Men han är helt perfekt i mina ögon. Och jag hoppas att fler personer som går i hundtankar ser över adoption som ett alternativ, oavsett adoption i Sverige eller från annat land.
Jag är absolut ingen expert på dethär, och jag var livrädd för att göra fel, jag har ju aldrig ”tagit hand om någon” innan. Men mitt tips är att bara vara dig själv, var lugn och var en trygg punkt i hundens vardag. Kärlek och tålamod är bästa receptet för att hjälpa en sånhär hund, har jag insett!

”Saving one dog will not change the world, but surely for that one dog, the world will change forever.”

thumbnail_IMG_1967

6 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.