2/8-2017

Posted by | augusti 02, 2017 | Allmänt | 4 Comments

Jag har märkt av något som blivit annorlunda sedan man skaffade hund.
Daniel och jag bor ju i centrala Göteborg, vilket gör att det är rätt mycket rörelse omkring när man är ute och går. Vi bor ett stenkast ifrån en underbar park och jag går gärna där på powerwalk, och har gjort det innan vi fick hund också. Dock har jag alltid ”varit på min vakt” så att inget händer mig, och kommentarer/visslingar från killar är vardag. Bara för att man är tjej så tar många killar sig friheten att kommentera en och sin kropp. Ibland behöver de inte ens säga något, de bara stannar upp och glor. Självklart har man rätten att gå klädd som man vill och se ut som man vill, men jag skulle aldrig göra det fullt ut ändå. För jag vet att om något händer så kan jag inte stå där och säga ”jag får gå klädd hur jag vill!” för det kommer inte rädda mig för stunden. När jag ska hem från spårvagnen på kvällen brukar jag ringa Daniel om jag känner att någon obehaglig person är bakom mig, och jag tar alltid ur hörlurarna så att jag har fullt fokus. Det är sånt som sitter i ryggmärgen, och jag har inte tänkt på det riktigt förens nu. För det har varit en naturlig del av min vardag.

Nu till det intressanta: Vi fick Bond för 1 1/2 vecka sedan och hittills har jag inte fått en enda kommentar eller obehaglig blick från någon kille än. När jag i veckan gick på promenad med Bond och såg ett stort killgäng sitta i gräset vid en stig jag ville gå, så tänkte jag först gå åt ett annat håll, för det kändes naturligt och självklart. Men nu valde jag att istället gå rakt igenom dem med Bond, och ingen varken sa eller gjorde något.
Med Bond känner jag mig självsäker och orädd på ett annat sätt. Jag menar inte att jag tidigare gått runt och är varit rädd, men jag tar mer initiativ nu till att gå vägar jag annars skulle undvikt.

Ibland känns det skönt att ha med Daniel när jag vill handla på stan för jag vet att man får en annan respekt då, för killar respekterar andra killar mer än mig. Det är så ofta jag vill ryta ifrån och säga ”Vadfan vill du din idiot?!” när en kille i ett stort gäng ropar något, men jag gör det inte. För jag känner att jag har ingen chans om dem väljer att attackera mig. När Daniel är med mig så blir jag lämnad ifred, vilket är fruktansvärt men sant.
Och nu har jag märkt till min glädje att med Bond blir det lite samma effekt. Det känns som att killarna inte vågar chansa och bete sig illa, för dem känner inte Bond. Han har lyft mig och mitt självförtroende på många sätt och det känns kul att våga utforska stigar i parken jag annars inte vågat gå i. Bara för jag är tjej.
thumbnail_IMG_9526


thumbnail_IMG_9291

thumbnail_IMG_9862

4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.