Ålderskris som 22-åring

Posted by | Personal toughts and opinions | 6 Comments

Det är rätt lustigt när jag säger till folk att jag har en liten ålderskris, för precis alla har sagt ”Men du är ju bara 22 år, vänta tills du blir typ 35!” eller så har de bara skrattat. Jag tror inte folk riktigt förstår att ålderskris inte är något man bara kan uppleva när man blivit lite äldre. Ålderskris behöver inte alltid betyda att man känner att man varit med om mer än man har att se fram emot.

Nej, min ålderskris handlar om att jag har en del minnen och upplevelser som jag vet att jag bara kunde uppleva som ”ung”, och jag aldrig kommer få uppleva det igen. Jag känner en oro och panik kring tanken av att jag aldrig mer kommer kunna få ligga på maskingolvet på pappas jobb ute till havs och läsa läxorna, så som jag brukade göra när han tog med mig på uppdrag. Eller de stora julfesterna med släkten. Jag kommer heller aldrig igen kunna känna den där underbara känslan av början på ett sommarlov, då man direkt tog med sig badleksakerna och sprang ner till stranden. Inte heller kommer jag kunna få uppleva känslan när man fick leta efter ”nyårspresenten” som föräldrarna gömt, och lagt ut en massa rebusar över hela huset. Då man sprang runt i pyjamas och löste rebusar, min storasyster, vår hund, och lillebror som då var väldigt liten.

Ni vet, sånadär minnen man har som man inte kan beskriva för någon, för de är så unika för en själv. De där småstunderna i ens barndom som man aldrig kommer glömma, och som man alltid kommer tänka tillbaka till.
Jag har ålderskris över det, och om man tänker efter så är det inte så konstigt. Ni som är 50 år och har ålderskris för ni tänker på den fina tiden då ni var 25 år, ni visste ju inte vad ni hade framför er då! Så allt bara flöt på, ni skapade minnen, upplevde saker man bara kunde just då, och älskade det. Precis som jag får åldersnoja över det jag upplevde när jag var barn, och nu själv är 22 år. Ålderskris tror jag kan handla om att man saknar den tid man just då tog för givet.

Är det möjligtvis någon där ute som känner igen sig?

10629577_10152365647132677_4613335477307629865_nPicture by Ove Ellemark

Fett, öl, och socker

Posted by | Allmänt | 3 Comments

..Japp , så kan man beskriva min kost igår, haha! Men efter en del jobb så tog jag långhelg och då fick det bli så. Var med en vän, vi stack hem till honom och laddade upp med thaimat, popcorn, kladdkaka, nötter, och öl! Hela kostcirkeln. Sen såg vi på ”Tomten är far till alla barnen” :D
Hoppas ni hade en grym kväll !!

10850387_10152580284967677_1354278858_n
IMG_6371

Mockingjay

Posted by | Allmänt | 2 Comments

Hoppas ni haft en bra helg? Själv jobbade jag, för ovanlighetens skull. I söndags var jag så sjukt trött, men fick en så fin överraskning när jag kom hem. Fick veta att jag skulle med en vän ut, vi gick först på restaurang i stan och satt där och drack vin och snackade i ett par timmar, sen gick vi på bio! Vi såg Mockingjay! Sjukt bra, men gissa vem som somnade efter ett tag….. (that would be me) Lagom pinsamt. Jag brukar ALDRIG somna på dagen, men tror kroppen var så pass slut helt enkelt.

Mysigt avslut på veckan ändå!
10846720_10152573971192677_1886080709_n

961456_10152573972432677_326796518_n

Creativity

Posted by | Personal toughts and opinions | One Comment

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag, bara saker som gått fel.. men då har jag en himla tur som känner en som jag alltid, alltid kan prata med. Han jobbar i stan så jag tog mig in tid och gick runt en sväng med honom när han hade lunch. Men han jobbar som vakt så jag ser väl ut som en person han gripit när han går med mig på stan haha…

Anyway, jag fick köpt lite målargrejer så stack hem och målade resten av eftermiddagen/kvällen.
Fick bli ett porträtt av honom! Med en liten tvist. Han är så himla lik Avicii också så han har ett ansikte som är lätt att komma ihåg för det sticker ut från mängden haha.
DSCN9018
DSCN9019
DSCN9035

Jag tycker jag är stark

Posted by | Personal toughts and opinions | 2 Comments

För exakt 1 år sedan mådde jag som sämst någonsin. Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv förut. I respekt mot den andra personen som fanns i mitt liv då så tänker jag inte gå in på några detaljer, men jag har en poäng med det här inlägget så därför tänker jag skriva det utan att skämmas eller dölja nåt.

Det tog slut i ett förhållande, väldigt drastiskt, och jag fick flytta hem till min familj. Jag gick från att vara van vid att ha en person i mitt liv, vara förlovad, till att helt plötsligt över en dag förlora den personen, mitt hem, den personens familj, en umgängeskrets, allt sånt. Så det var en ganska stor del av min vardag som försvann, en vardag jag kämpat länge för och älskat med hela mitt hjärta.
Och jag mådde fruktansvärt. Dagen efter jag blivit ”lämnad” satt jag i min mammas famn och sa hur jag kände, att jag helt ärligt trodde jag skulle dö. Och det är ganska hårda ord, men så kändes det. Inte dö som i att ”man dör för att man förlorar den personen”, utan dör för att det helt enkelt blir för mycket på en gång för hjärtat att ta. Det känns som att hjärtat slog i 1000 slag i minuten, hela tiden. Jag hade svårt att andas, svårt att se klart, svårt att koncentrera mig. Jag hade läst om personer som fått s.k ”brustet hjärta”, och jag tänkte att det helt enkelt måste vara det jag gick igenom.
Min mamma var bra. Det var skönt att höra från min mamma att det var okej att känna så. Hon sa aldrig ”Men så ska du inte känna, Lina! Sluta tänka så.” Hon sa istället att det var okej att känna så som jag gjorde, att det var bra att jag lät mig själv känna. Och att hon känt likadant en gång. Att man helt enkelt tror att man ska dö, att hjärtat brister.

Det kändes skönt att veta att det var okej att känna att kroppen skulle kollapsa. Jag har alltid varit bra på att hålla saker inom mig och reda ut saker för mig själv, men det här var omöjligt att dölja. Jag skrev inget i bloggen (som jag annars älskade att skriva av mig i) för det fanns inga ord. Jag kunde inte ta modelljobb för jag kände inte igen mig själv i spegeln. Min magkatarr kom tillbaka för jag hade så svårt att äta.

Men det var några saker jag såg till att göra, som jag är stolt över idag.
* Jag jobbade på. Även fast det var sjukt svårt att koncentrera sig. Och jag förklarade läget för mina kollegor, vilket gjorde att jag kunde jobba och ta en dag i taget, och att de förstod varför jag inte var på topp.  Jag berättade för dem.

* En av mina närmsta tjejkompisar och jag har under ett par år drivit en låst blogg. I den har vi kunnat dela med oss av allt, och jag skrev extremt mycket i den under den här jobbiga tiden. Jag visste att jag inte kunde skriva om alla känslor i min ”riktiga blogg”, så den hemliga bloggen kom till stor nytta. Där kunde man skriva exakt hur man kände, hur arg man var, hur mycket man grät och vad man gjorde under dagarna, och använda precis vartenda svärord som finns utan att känna att man skulle komma till helvetet.

*Jag satte mina vänner på prov. Som sagt, jag brukar inte öppna upp mig så mycket. Men jag skrev ett mail till mina vänner om vad som hade hänt, och att jag inte ville prata direkt för att det kändes för jobbigt. Men att jag bad om deras tålamod, att jag inte skulle vara så lätt att umgås med det närmsta, men jag behövde veta att de fanns där.

Jag tycker det är otroligt att jag klarat av detta. Det var en extremt tuff period, att jobba långa dagar, utan lägenhet, pendla långt, och samtidigt försöka handskas med alla känslor att vara olyckligt kär. I ca.3-4 veckors tid pendlade jag dagligen mellan att fortsätta kämpa, till att vilja släppa allt och ge upp totalt. Men jag valde att kämpa, att gråta, att låta alla känslor komma ut ur min kropp, att må dåligt.

Nu har jag lägenhet i centrala Göteborg, jag modellar igen, jag lyckades jobba på och utvecklas på arbetet, och mina vänner är kvar hos mig. Jag har märkt att jag kan bli kär igen.
Och jag känner mig jävligt stark.

Makeup

Posted by | Modeling | 4 Comments

 

 


Igår plåtades jag i ett garage, lite kallt men det gick fint! Vi hade ca.3 ombyten och bilderna får ni se när jag fått dem om någon vecka eller så :)
10807038_10152541812252677_268824012_n

Så här blev makeupen! En mörk, djup makeup med fokus på ögonen. Vad tycks?10818517_10152541816667677_2019298896_n10818830_10152541816662677_467118566_n

 

Boattrip

Posted by | Health & Lifestyle | No Comments

Har haft en supergo helg, i fredags var jag ute och åt med en vän som var på besök i Göteborg. Han gör stunts och en bild som tagits på honom var med i en fototävling som Redbull hade, så när han var i stan och deltog på utställningen så passade vi på att käka middag sedan på kvällen. Åt seriöst världens godaste risotto, ska lätt bli mitt nya stammis-ställe!

10811608_10152530019632677_1471108676_n

Sen i lördags åkte jag med familjen och deras båt, som jag sovit i tills nu! Kom hem för en stund sedan.
Den här veckan ”fasar” jag för redan innan den ens börjat tyvärr. Fast jag har egentligen ingen än mig själv att skylla, som bokar in så mycket på en gång! Jobb, plåtning, fikande, fester… då blir det en hektisk vecka! Fast hellre det än inget alls planerat kanske:) Men lär ju vara ganska död på söndag morgon efter först att ha jobbat i 5 dagar och sedan varit på personalfest. Pigg tjej :))))

10805227_10152529866277677_1212124381_n

Breakfast

Posted by | Food & Recipes | 3 Comments

Jag får periodvis cravings på något. Varit så hela mitt liv! För ett par månader sedan var det knäckebröd med ost och kaffe, den här månaden är det macka med kokt ägg, kaviar och ruccola. Lixom wtf? Haha.

10754800_10152523916242677_1584050122_n

Men men, är glad att ens äta frukost! För bara två år sedan hade jag enorma problem med magkatarr och dylikt, vilket gjorde att jag helt enkelt inte kunde äta, det gjorde så förbannat ont och jag mådde så illa att jag ibland inte kunde jobba. Det kanske låter konstigt men nu ser jag det som en ren lyx att kunna äta! Det var väldigt mycket kommentarer om min kropp, hur smal jag blivit, att jag ”borde äta mer” o.s.v. Jag har alltid undrat varför det plötsligt är okej för folk att kommentera andra kring hur smala de är, men aldrig om hur tjocka de är. Kropp som kropp, du har den kropp du har och inte en jävel har rätt att kommentera den! Glöm inte det. :)
Iallafall! Idag blir det jobb i butiken, sen väntar jag på en vän hemma, vi ska bara se film och ta det lugnt. Vi har förökt se ”Hobbit” två gånger nu men jag somnar ALLTID haha.. så han är inte så glad på mig nu. ”Okej då ser vi Hobbit ikväll men FAN om du somnar Lina!”