Vacation part.1

Posted by | Allmänt | No Comments

Vi har haft 4 underbara dagar av sol, läsning, mat, bad, och absolut ingen täckning. Bara radion som gått i ett. Och det bästa av allt; bara vi två, inget annat folk så långt ögat kan nå. Man kan i princip gå omkring naken och plocka blåbär utan att någon bryr sig, haha.
Här kommer en bildbomb!

stugan
jump

babe
kangass
13843609_10153853950942677_625835801_o
sol
kanga
foodora

kvällssol
hihi
vivi

16/7-16

Posted by | Allmänt | 2 Comments

Hej hej!

Här har ni tjejen som får ut sina visdomständer vid ålder 24…..samt en infektion på det. Två tänder, samtidigt. Vad händer där??
Så inleder min semester med penicillin, men det är okej. Kunde varit värre! Har dock fått spendera min lediga tid hos tandläkaren, men är samtidigt otroligt tacksam över att man får så bra vård! Fantastiskt!

Så igår blev det riktigt lugnt. Gått en lååång powerwalk med Lisa, och Daniel & jag har också gått och köpt oss en fotboll (och glass såklart) Riktig sommardag.

Idag ska jag gå och få brynen fixade, sen förbereda lite för ikväll, Carin kommer på middag!<3
13694332_10153836012052677_2104173674_o
13694067_10153836011597677_1753812827_o
13713453_10153836011702677_828371930_n
13713347_10153836011562677_502810835_n

Titta upp

Posted by | Personal toughts and opinions | 3 Comments

Det mesta kan du styra i ditt eget liv, men vissa saker kan du inte rå för. Som i vilket land du föds till exempel. 
Helt plötsligt är du ett barn på plats någonstans i världen som känns hemma, för det är ditt hem, det är där du blev till. Kanske var det planerat, eller så är det en katastrof, för det finns egentligen inte plats för dig. Men du är välkomnad med kärlek ändå.
Du kanske får lägga dig hungrig var tredje dag, för att dina föräldrar inte har råd med mer. Men det är okej, för det är dina föräldrar och det är bara så det är. Eller så kan du, som jag, alltid lägga dig mätt i en varm säng, och det är så det är. Jag vet inget annat, så skulle jag lägga mig hungrig en enda dag för att mina föräldrar inte har mat till mig, så vore det katastrof. Det vore också katastrof om jag blev lovad lördagsgodis, men får vänta till söndag, eftersom vi ska ha gäster hemma på fest. Vi har ju råd med fest, och godis till mig dagen efter.

Det kanske också är katastrof när jag i tonåren söker jobb i en modebutik, men inte får jobbet. Men det är lugnt, det finns ju andra butiker som kanske vill ha mig. Skulle jag inte få något jobb så har mina föräldrar pengar åt mig, de har bett mig söka jobb så att jag får lära mig hur vuxenlivet är. Vuxenlivet så som det kommer bli för mig, eftersom jag drog lotten att födas i Sverige.
I det andra landet kanske du precis fått veta att läkarhögskolan som du sökte till, läggs ner för någon har förstört den. Där försvann dina drömmar om att bli läkare, du ville det eftersom din syster dog p.g.a ni inte hade så mycket mat när ni var små. Och nu vet du inte riktigt vad du ska göra för du är ju vuxen nu, och du måste försörja dina föräldrar som blivit äldre. De har ju hjälpt dig, så nu får du hjälpa dem. Det är dags för dig att gå in i vuxenlivet, precis som jag.
När jag springer till spårvagnen så rasar min värld. Jag har lite ont i foten av min träning, och jag ser att spårvagnen är försenad med 30(!) minuter. Så jag får gå till jobbet, och blir kanske 10 minuter sen. 
I samma stund rasar också din värld, för ditt hem har (precis som högskolan du sökt till) blivit förstört. Det finns inget kvar, så du får fly, från din uppväxt och din trygghetszon, till mitt land. 

Så möts vi samtidigt utanför matbutiken. Jag går där och är lite småsur för affären hade inte exakt den frukost jag ville ha, så jag fick ta en annan och hoppas att de har fyllt på sortimentet till imorgon. Jag är lite trött men det är okej, nästa vecka går jag på semester.
Vi möts för att du hälsar på mig utanför butiken, där du står med handen ner i soptunnan och letar burkar. Jag var inte riktigt beredd på att se dig för jag hade blicken ner på min mobiltelefon för att pratat med mamma, så jag bara gick förbi. Min mamma är ett telefonsamtal bort, din mamma har du inte hört ifrån på länge.

Vart man föds är som sagt inget man kan styra, man bara kommer till jorden, sen är det ett rent lotteri vart du hamnar. Och därför har jag inte riktigt kunnat släppa tanken av den här mannen som jag mötte  utanför affären igår. Här i stan sitter tiggare lite överallt och man möter dem ofta där de går och letar burkar utanför affären. Precis som han igår, som jag bara gick förbi, när han hälsade. Han har hamnat här av någon anledning, och hans mening med livet är inte att behöva leta pantburkar för att överleva. Ingens liv har den meningen. Det kunde lika gärna varit jag som stod där, för livet är ett rent lotteri. Inget säger att jag är mer värd, att jag har mer rätt till rikedom än honom, eller att jag presterat och tillfört mer i samhället än honom. Varför är det då jag som går förbi honom, och det är jag som håller i matkassen, medan han håller i en pantburk? Det är så fruktansvärt orättvist.
Det minsta man kan göra är att titta upp och hälsa. Jag brukar vara rätt bra på det, men av någon anledning så var min iphone viktigare igår. Han kan ha vilken bakgrund som helst, han kan ha gjort saker mot hans vilja för att överleva, han kan också vara en riktigt hjälte och räddat folk i nöd. Ingen vet, för ingen frågar.

Jag försökte se mig in i anledningen till varför vi båda möts där utanför affären, och då kom jag och tänka på min bakgrund, kontra hur hans bakgrund kanske ser ut. Texten i början är alltså helt påhittad, men inte alls omöjlig. Ibland när man läser intervjuer folk gjort av olika tiggare eller flyktingar, så får man höra de mest otroliga berättelser om långa resor, rädsla, flykt, och inre mod. Det gäller att bemöta alla med respekt, oavsett placering i samhället. Det kan lika gärna vara jag som en dag hamnar i hans hemland och får leta burkar. Jag kan bara föreställa mig hur utsatt man är, och då kan en blick och ett hej säkert betyda mycket.

Jag skäms otroligt för att jag inte hälsade tillbaka på honom. Folk kan kalla tiggare vidriga saker, och jag har hört sånt som ”Du vet, de säger bara hej för att få pengar”. Det är väl isåfall helt rimligt, tänker jag? Han kanske inte vill stjäla ifrån dig? Han kanske vill vara trevlig och isåfall hoppas på lite ödmjukhet och att jag kanske besvarar hans hälsning genom att hjälpa honom ? Så hade säkert jag också gjort!

Min poäng är;  Titta upp, säg hej, hjälp om du kan, även om det bara är genom visad respekt och medmänsklighet. Ni är exakt lika mycket värda.

Vacation coming up

Posted by | Allmänt | 5 Comments

På måndag går jag på semester, och det ska bli såå skönt. Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte varit jätteförtjust i semester innan.  Jag gillar inte att planera för mycket på min semester samtidigt som jag lätt blir rastlös efter några dagar. Det går ju inte riktigt ihop… men den här gången ska det bara bli riktigt skönt! Tyvärr blir det ingen fiskeresa i Jämtland iår, men däremot blir det något liknande. Daniel och jag ska ut till en stuga mitt i skogen, och bara fiska, laga mat, läsa, och vila. Långt bort från alla människor! Inget internet, ingenting. Det tycker jag är HELT underbart, som det skogstroll jag egentligen är.
Först sa vi ”Ska vi stanna i kanske 2-3 dagar?” men sen tänkte vi att vi stannar precis så länge vi känner för det (och tills maten tar slut haha)

Bilder från resan i Jämtland förra somarn, lillebror, pappa och jag!
SAM_3816-1024x682
SAM_3826-1024x682

Standard-söndag

Posted by | Allmänt | 3 Comments

Tack för alla boktips!! Det var verkligen guld värt, och idag tog Daniel och jag en promenix in till biblioteket och lånade ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” som så många tipsade om.

I övrigt är det inte många knop här hemma.
Det här är en standard-söndag hemma hos oss; Daniel ligger i vår soffa och spelar tv-spel, jag ligger över honom iklädd hans enorma t-shirt, och läser något/spelar wordfeud och äter massa godis.
Helst regnar det också, som idag.
Dock blev vi extremt rastlösa på eftermiddagen så vi gick ut på sightseeing, sen lagades det pizza.

Nu ska jag ge mig på boken! <3
13633341_10153825750197677_1054248249_o
13643764_10153825746362677_70341623_n
13643844_10153825746357677_1649211647_n
13624695_10153825746377677_1046242667_n

13 mm curler

Posted by | Allmänt | 5 Comments

Först: Tusen tack för alla boktips!! Idag tog jag mig en sväng till biblioteket och jag ska tillbaka dit på lördag. Stort tack! <3 Mer om det i veckan. Att hitta böcker är stort för mig!

Nu till något annat: Har införskaffat en 13 mm-locktång och är helt kär!
13579978_10153812905097677_1360292662_o
13575607_10153812905202677_456369824_o
13570196_10153812905127677_1360855304_o
13608324_10153812920187677_782023553_n

VÄRLDENS BÄSTA BOK EFTERLYSES!

Posted by | Allmänt | 9 Comments

Hej!
Nu är det så att jag har ett litet problem. Jag älskar att läsa en bra bok, samtidigt som jag kan räkna på ena handen hur många böcker jag verkligen läst ut i hela mitt liv. Jag har problemet att jag tappar fokus på det jag läser, tycker att det är för svårläst, eller bara har svårt att förstå. Jag behöver något lättläst men fängslande.

Hela mitt liv har jag försökt hitta en bok att läsa, jag älskar att besöka biblioteket, och jag har fått böcker i present. Men ändå så står jag här tomhänt med ett rätt så oanvänt bibliotekskort. Jag minns i grundskolan då alla skulle läsa en bok och redovisa för klassen. Tjejerna tog böckerna om ”KITTY”, killarna tog ”Harry Potter”, och jag läste en faktabok om Späckhuggare. Mitt bokförråd har varit rätt begränsat med andra ord.
Därför undrar jag om någon sitter på en bra bok att tipsa om? Kanske kan du dela med dig isåfall? Så att jag, men också andra som är nyfikna, kan få ta del av ditt tips! Det vore grymt och jag vore väldigt tacksam!

För att ni ska förstå min struggle så kan jag dela med mig en konversation mellan mig och en bibliotekarie på Göteborgs Stadsbibliotek i veckan:
Jag: Ursäkta, vart har ni självbiografier?
Hon: Det beror lite på. Vilken söker du?
Jag: Det vet jag inte.. Någon bok om någon som varit med om något.

Inte så värst stabilt med andra ord.

Lite om vad jag gillar: Skönlitteratur/Självbiografier
Jag har tidigare läst böcker av Emma Hamberg, och Vivecca Lärn. De har ett sätt att skriva på så att det blir väldigt lättläst, men ändå med så pass mycket detaljer att man kan skapa egna bilder av det de beskriver.
Jag gillar när man får komma in i en annan persons värld. Dock inga deckarromaner, inga skräck. Inga fantasy. Jag gillar realistiska böcker men med en gnutta humor! Emma Hamberg har skrivit böckerna ”Linas Kvällsbok”, som är i princip dagböcker från en tonårstjej och hennes liv. Även ”Rosengädda Nästa!”.De var grymt bra och roliga! Även Vivecca Lärn skrev ur dagboksperspektiv, men om en tjej som hette Mimmi, som inte var mer än max 10 år. Jag älskade att läsa om hennes vardagliga tankar, just för att man får hamna i en annan persons värld för en sekund, där personens vardagsproblem inte är större än besluten kring vad hon ska göra på sommarlovet.
Förstår ni vad jag menar?
Realistiska böcker om någon, men helst med en gnutta humor och verklighetsuppfattning.

TACK!

Att vilja vara en superhjälte

Posted by | Personal toughts and opinions | 11 Comments

Jag har, så länge jag kan minnas, varit den där personen som alltid haft koll på det som sker runtom mig, om någon är i behov av hjälp, eller bara behöver bli sedd. Jag är den som själv kunde bli retad för att jag stod upp för de som blev utsatta i skolan och därför valde att umgås med dem. Jag är den som blev skrattad åt för att jag flyttade en snigel från vägen så att den inte blev påkörd. Jag kunde bli hånad för att jag släppte ut min ödla i det fria, för att jag hellre visste att han en dag dog i den miljö han bör ha sina sista dagar i, och inte hemma hos mig i fångenskap.

Jag är också den som vill se att alkoholisterna i stan klarar sig över gatan och inte ramlar ihop, men jag har också fått höra att jag ”inte kan rädda hela världen.”
Det är något jag verkligen tänkt på rätt mycket det senaste. Inte kunna rädda hela världen. Det är ju precis det jag kan, tänker jag. Eller jag vill tro det. Jag kan rädda den värld jag har runt mig, allt från en skolkamrat, till ett djur på vägen, till vad som helst egentligen. Och jag tror att det är viktigt att ha inställningen att allt gott man kan göra för de individer runt sig, gör att man bidrar till att rädda världen. Jag kan tänka mig att de flesta problem och faror vi har här på jorden är skapta av människan själv, och det minsta jag kan göra då är att försöka rädda den utifrån mitt perspektiv.

Det känns som att mycket av det jag gjort för att hjälpa andra, från att jag varit ett litet barn till nu, har blivit ifrågasatt och påhoppat. Jag tänker att om man som barn hjälper en varelse så är man en hjälte, men det var inte alltid så jag blev bemött. Jag har ändå haft något inom mig som sagt att det jag gör är rätt, att jag ska fortsätta. Mina lärare och föräldrar sa att jag hade mycket empati. Jag visste inte riktigt vad det var, men att det var något jag hade när jag räddade min värld i den mån jag kunde. Jag har haft turen att mina föräldrar valt att prata gott om empatin jag känt för min omgivning, och en sån komplimang är mer värd för mig än något annat. Men jag vet också att andra i min situation aldrig får höra hur bra de är, vilken skillnad de gör, och att de ska fortsätta rädda världen. Så jag tänkte säga det till er istället; sluta inte.
Rädda världen, för jag tror att ni kan det. Ingen ska säga till er vad ni kan.
Om en idrottsman har målet att vinna VM en dag, så får han stöd och glädjerop kring sig. Om jag säger att jag ska rädda världens djur så får jag ett skratt rakt upp i ansiktet, eller ett ”kom ner på jorden”. Skillnaden på oss två är att idrottsmannen vill bli en hjälte i sin egen värld, medan jag vill rädda den runtom mig.

Jag vill och tänker fortsätta lyssna på den rösten inom mig som säger att jag gör skillnad när jag hjälper någon eller något. Senast förra veckan fick jag ett skratt till respons när jag berättade om hur jag släppte ut en fluga som höll på att dö inomhus. Och självklart kommer skrattet för att jag ”hjälper en liten meningslös fluga”. De är ju så små och irriterande, och vi människor är så stora och mer viktiga. Jag gick också förbi en hink på stranden där barn lagt i ett gäng fiskar som alla stendött p.g.a värmen, och fick en suck för att jag reagerade. Så har det ju alltid varit. Hånad eller suckad åt, men jag är ju van. Och jag tror att alla vi som faktiskt försöker göra skillnad, är rätt vana.

Jag tror att om man stannar upp lite och inte förstorar sig själv så jäkla mycket hela tiden, utan försöker se alla individer som just individer, så blir det lite lättare att känna sympati och empati. Och jag kan lova er att när man väl spenderat hela sitt liv med att agera och rädda allt ( i den mån man kan) så känns det ändå rätt bra inombords.
Det handlar inte om att stå och peka finger och försöka skrika ut till hela världen att man ”inte ska göra si och så”, utan det handlar om att inte nonchalera någon. Se allt och alla, och välja att agera, skapa skillnad, och inspirera de som kanske själva inte förstår.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Egoism är en jäkligt osexig egenskap.

Rädda världen! Det kan du, jag lovar. Det försöker jag säga till mig själv så ofta jag kan, det känns liksom lite bättre då.

MIDSOMMAR DEL.2

Posted by | Allmänt | 9 Comments

Del två av min underbara midsommar tillsammans med världens bästa kille! <3 Roadtrip! Underbar väder, det var verkligen drömmen.
Förresten! Notera hur kritvita mina ben är där (så blir det när man spenderar dagarna inne i en butik och jobbar) men under roadtripen satt jag med fötterna uppe så mina ben fick väääärldens bränna medan vaderna fortfarande är vita. Så.Jäkla.Fult ….Men så värt!
Vi stannade vid en sjö och badade, åt gatuköksmat, och lyssnade på 50/60-tals musik.
kfflf
summernight
sea
frogVi åkte till Smögen och hälsade på lite vänner! Tog en sväng i bilen med dem och åt middag på bryggan.
grebbestadTwo lost guys haha… Daniel ser väldigt fokuserad ut
boys

13569998_10153797626082677_503961643_o
swim
13524090_10153797626152677_1740656846_o

sunset