#Metoo

Posted by | Personal toughts and opinions | 27 Comments

metoo-featured-imageFacebook exploderar just nu av statusar med texten ”Me too”. På ett sätt känns det skönt att se att det sprids och kanske folk börjar fatta hur vanligt det är för en tjej att vara eller ha blivit utsatt, men samtidigt gör det fruktansvärt ont att se att så många man känner blivit utsatta för något mot deras vilja. Jag tror att över hälften av alla mina kvinnliga bekanta på facebook delat den statusen redan, på bara något dygn. För att uppmärksamma storleken på dethär enorma samhällsproblemet.

Jag är själv en av alla tjejer som delat texten Me Too, för jag har också en historia. Och jag är inte den som någonsin annars skulle dela med mig, skammen har varit för stor. Det har inte funnits i min värld att dela med mig eller ens våga ”erkänna” att jag är en av dem hundratusentals som utsatts för någon form av sexuell trakasseri eller övergrepp av en kille eller man. För jag vet och har upplevt att man som tjej kan bli ifrågasatt, förminskad, och känna sig lite ”dum” som gör en stor grej av det, så jag är väldigt stolt över att jag vågar just nu. Det var först för ca.2 år sedan som jag gick och pratade om min historia hos en professionell, eftersom jag har känt att ingen tidigare lyssnat, och jag behövde få reda ut om jag verkligen utsatts för något eller bara inbillat mig, eftersom jag känt att jag ska ”skylla mig själv”. Och hade inte min sambo föreslagit och hjälpt mig till att jag ska prata med någon så hade jag nog aldrig gjort det. Skammen jag känt har varit så pass stor att det har resulterat i att jag tryckt bort vissa minnen. Att gå och prata var det bästa jag kunde göra, det hjälpte mig reda ut saker o ting och kunna gå vidare.

Det är många modiga människor som delar med sig av sina egna historier just nu, men jag kommer inte vara en av dem. I mitt fall räcker det för mig att veta att en väldigt liten skara av folk i min omgivning vet, och det är folk som hjälpt, stöttat, funnits där, och pushat mig att gå och prata. Samtidigt som det finns folk som vet en liten bit men snarare ifrågasatt och hållit tysta istället för att stötta, och jag vill inte ge dem min berättelse gratis en gång till. Nu har jag byggt upp ett starkt självförtroende igen och det värdesätter jag högt.
Tanken med dethär inlägget är att jag kanske kan inspirera någon mer att prata om denhär problematiken, lite på min egna bekostnad (eftersom skammen ibland fortfarande träder fram) men det är det värt. För första gången är det värt det! För om man vågar berätta så kan man kanske vara anledningen till att ytterligare någon kvinna vågar dela ”me too” eller träda fram, och inte känna sig ensam. Det finns inget att skämmas för.

Tips till dig som försöker stötta eller hjälpa: 
1)Säg inte till en drabbad att ”inte vara ett offer”. Även om tanken är god, att man menar att personen ska visa att den är stark. Jag förstår tanken, men det kan bli väldigt fel. För det är inget fel i att vara ett offer. Du ska få lov att skrika, gråta, vara arg, och vägra förlåta, och få vara ett offer precis så länge som du behöver. Att få erkänna att du blivit drabbad, att det faktiskt är synd om dig som råkat ut för något hemskt.
Om du säger till en utsatt person att inte vara ett offer så finns risken att du får personen att gå vidare för snabbt och låtsas vara oberörd. Risken finns att personen därför tror att det är fel att må dåligt och vara ledsen. Det är bättre att man säger ”var inget offer längre” till sig själv när man känner att man är redo.
Jag har en vän som varit utsatt för något fruktansvärt och hon sa en gång ”Jag har fått höra att jag bara ska förlåta och gå vidare, men jag vill inte det. För då vinner han, då ska jag plötsligt gå vidare och glömma allt. Och det känns på något sätt bättre om jag bara får hata honom istället för resten av hans liv. Han förtjänar inte att bli förlåten, han har aldrig ens bett om ursäkt”.

2) Ifrågasätt inte, även om du tycker att historien låter ”orimlig” eller ”udda” i ditt huvud, eller om offret inte minns allting direkt. Chock, rädsla och förnekelse kan orsaka minnesförlust och minnesluckor.

3) Jämför inte din egen erfarenhet med ett annat offer, i syfte att förminska eller ställa händelser mot varandra. Man kan inte mäta ett övergrepp eller ett ofredande med ett annat, för hur DU uppfattar din erfarenhet gör den inte större eller mindre än någon annans. Vi upplever och hanterar samma situationer på olika sätt, och det finns inget rätt eller fel i just din story.

4) Det är okej och förståeligt om du inte vet vad du ska säga eller hur du ska hjälpa en person som varit utsatt, men nonchalera inte händelsen. Försök att säga det på ett bra sätt istället för att vara tyst. Jag har funderat på hur man kan säga, och jag tror att det räcker med ett ”Jag förstår vad du varit med om, och min tystnad betyder inte att jag inte bryr mig, utan att jag bara inte riktigt vet hur jag ska bemöta det du varit om, eller vad jag kan säga för att hjälpa dig. Men jag vill gärna lyssna om du vill prata, annars ska du veta att du får prata med mig när du vill.”

5) ”Inte alla män!”. Nej, inte alla män. Men jag tror att många män just nu läser alla tjejers statusar med texten ”me too” och tänker ”fyfan vad hemskt att så många tjejer blivit utsatta!”. Men våga granska dig själv. Om såhär otroligt många tjejer i din omgivning utsatts för någon form av sexuell nedvärdering, så finns det ganska stor risk att antingen du, någon av dina vänner, familj eller kollegor är anledningen till att en tjej delar denhär statusen. Kan du stå rakryggad och säga att du till 100% är helt ren från all form av sexuella trakassering? Du behöver inte erkänna inför alla, men du har nu en fantastisk möjlighet och chans att göra skillnad, antingen genom att förändra ett eget beteende eller någon annan killes.
Har dina vänner en chargång där det är okej att trakassera tjejer ute på krogen, så våga säg emot. Märker du att en kvinnlig kollega blir behandlad illa p.g.a sitt kön så stå upp för henne. Ser du någon på stan som tafsar på en tjej eller inte kan bete sig, så hjälp henne.

Kärlek till er alla som är modiga nog att berätta och dela denhär Me too-kampanjen, men också massvis med kärlek och styrka till er som inte vågar. Jag förstår er❤

14/10 2017

Posted by | Allmänt, Styles & Outfits | 13 Comments

Hade en underbar shoppingdag med Daniels lillasyster i stan igår. Det har varit lite av en tradition, att ha en heldag tillsammans och handla och äta sjukt mycket onyttigheter! På kvällen kom Anna förbi och vi åt middag och såg på Bonde söker fru <3 :)
DSC04944
DSC04947
DSC04955
DSC04966
DSC04957Hittade mycket fint men det absolut bästa var nog denhär jackan jag gick förbi och inte kunde släppa ifrån mig! Hur snyggt med mossgrönt!!
DSC04972

Behind the scenes (shooting and filming)

Posted by | Allmänt, Modeling | 6 Comments

Idag steg jag upp vid 06:30 (!!) vilket sved lite efter en helg av jobb. Men hade en himla kul dag framför mig! Idag var jag modell för ett företag som ska lansera nya armband, och vi körde en heldag med både reklamfilm och stillbilder. Allt har skett lite överallt i stan, på Avenyn, på hotell, i en suuuperfin ferrari, och lite andra vackra platser!
Jag kom precis hem, det första jag alltid gör är att tvätta rent ansiktet från smink och sätta på mig myskläder. Finns typ inget bättre!
Här kommer lite Behind the scenes från idag, ska bli kul att se slutresultatet!
DSC04866
DSC04913
DSC04842

DSC04890
DSC04874Lunchpaus på hotellet vi filmat på!
DSC04852
DSC04863
DSC04854
DSC04909
ratt
Jag är imponerad av alla som modellar på heltid. Att filma och plåta en hel dag är extremt kul men också väldigt ansträngande, även om du är svintrött efter 6 timmar så ska du ändå kunna filmas och se 100% pigg ut i 3 timmar till exempelvis!
Jag har dethär som sagt som en extraknäck och det är fantastisk roligt att få skapa något, det är kul att få äran att jobba med företag och få vara en del av deras ”representation”!
Lång arbetsdag så nu ska jag ligga i soffan och käka chips :) 

Forest

Posted by | Allmänt | 3 Comments

Alltså HÖSTEN ÄR HÄR!!! Världens bästa årstid! Vackert ute, det blir mörkt fort, sköna höstkläder, och julen är påväg. Kan inte bli bättre!! Det ska bli väldigt kul att se Bond uppleva sin första vinter också, han har ju aldrig sett snö innan eftersom han är från Spanien :)

Idag är det skogspromenad, träning lite senare, och plugg ikväll! Jobbar helgen i butik och sen på måndag är det ett modelljobb hela dagen lång!

Jag blev så himla glad när jag gick i Slottskogen och det kom fram två barn och frågade först ”får vi klappa din hund?”, och när jag sett så Bond visar att det känns okej så satte dem sig ner och lät Bond komma fram till dem. Det känns som att barn själva oftast har bättre hand med djur än föräldrar med barn. Det händer ibland att vuxna ropar till sina barn ”SE EN HUND!!” och låter barnen springa fram mot Bond. Jag låter ALDRIG en sån person få klappa, för jag vet att han inte gillar när folk kommer rusande sådär. Jag menar, tänk om jag skulle springa fram så mot dem? ”ÅHH ETT BARN SNÄLLA JAG VILL KLAPPA?!!” Så gör man ju inte?
Hunden är en egen individ precis som människor och det är ju mitt ansvar att se till att Bond får eget utrymme, han ska inte behöva vara alla till lags. Särskilt inte speedade småbarnsföräldrar!
Nä, ibland har vuxna mycket att lära sig från barnen.
DSC04729
DSC04745
DSC04751
DSC04760Min stjärna och jag! Han är den bästa jag vet!
thumbnail_IMG_3130

Mitt liv i ett nötskal!

Posted by | Allmänt | 3 Comments

Alltsåå…förra veckan då! 3 heldagar i skolan, och 4 dagar på jobbet. Alltså igång i 7 dagar i streck, veckan innan var jag typ helt ledig. Jag har med andra ord haft ganska fullt upp, därav att det varit dött här. Men jag är ju inte heller direkt den som skriver något ”bara för att” typ ”hej idag har jag druckit kaffe nu ska jag tvätta hejdå”.

Veckan bestod som sagt av jobb, men höjdpunkten var i lördags då vi var ett gäng som åkte hem till min fina kollega på middag! Hon har slutat nu och jag kommer sakna till tusen!! Det blir verkligen tomt :(

Men det var en underbar lördagskväll! Vi var först lite oroliga om spårvagnarna skulle gå efter dagens demonstration i stan, men det gick fint.
Jag tog typ noll bilder (hade fullt upp med att äta svingod mat och dricka vin :))
Men här kommer ett par mobilbilder! <3

Asiatisk buffémat, så.himla.gott!!
thumbnail_IMG_3017
thumbnail_IMG_3036
thumbnail_IMG_3011

En typisk dag

Posted by | Allmänt | 9 Comments

Jag har tyvärr insett att jag blivit väldigt bekväm med hemmafru-livet (fan). Att jobba 1-2 dagar i veckan, resten vara hemma och plugga och städa, det är PERFEKT. Jag vet kompisar som säger att dem ”klättrar på väggarna” efter typ två dagar ledigt, jag är precis tvärtom. Jag älskar att ha på nyhetsmorgon i bakgrunden på TV, massa tända ljus, gå runt och småstäda här hemma och dricka kaffe. Eller sitta och skriva på någon uppsats till skolan. Inte bra detta!!

Nu har jag en vecka hemma då jag pluggar och fixar, så här kommer lite bilder från idag. Typ såhär ser varenda dag ut för min del!
DSC04564När Daniel stuckit till jobbet så promenerade jag ner till Haga där jag mötte upp Alex för ”lite” fika :) !
DSC04619
DSC04620
DSC04645
DSC04628
DSC04631
DSC04618
fgPå vägen hem svängde jag förbi Saluhallen och köpte bröd, försöker göra det nästan varje lediga dag. Nybakat bröd är ju det bästa!
DSC04550Direkt när jag kom hem satte jag koppel på Bond, sen så gick vi på vår dagliga långrunda i skogen. Det är verkligen höjdpunkten på dagen, att ta med honom ut och se honom glad när vi utforskar nya platser! Vi har dock hittat vårt favoritställe i Slottskogen nu:)
DSC04669
DSC04684

DSC04660
DSC04690Sen ikväll blir det matlagning och käka massa popcorn :) Standard.
Ha en go helg!

 

Att adoptera en familjemedlem

Posted by | Personal toughts and opinions | 6 Comments

Hej! Ska strax göra mig iordning lite, vi ska på restaurang ikväll med några vänner, men tänkte först göra ett inlägg med uppföljning på hur det gått med Bond!
Nu har vi hunnit ha Bond i 2 månader, och jag tänkte berätta lite om hur det varit, och hur det känns såhär i efterhand när man adopterat en f.d hemlös hund.❤
eee

Som jag tidigare skrivit om så var Bond från början en gatuhund i Spanien, där han hittades mycket svårt skadad. Tack vare änglavakt och att han hittades i tid, så lyckades han opereras och återhämtas jättefint. Så småningom hamnade han hos oss via en fantastisk organisation (dem är riktiga hjältar!)
Han har varit hos oss sedan i juli, och jag uppmanar alla som funderar på att skaffa hund att se över möjligheten att adoptera istället för att köpa från kennel. Det är en process, och det gäller att vara påläst kring Jordbruksverkets regler, och välja en hund utefter dina förutsättningar (och självklart att se till att den har rätt vaccinationer!) men det är värt det!

Tidigare var vi helt eniga om att vi ville ha en renrasig hund från kennel (en Cane Corso), men det finns så otroligt många hundar där ute som är i behov av ett hem. Hundar som kanske inte ser ”perfekta ut enligt rasstandard”, som varit med om något traumatiskt, eller bara växt upp på gatan. Dessa hundar förtjänar en andra chans, och jag lovar er att kärleken man får från en sån hund, den kärleken är ovärderlig! Alla hundar är såklart olika, men jag upplever att Bond är extremt närvarande och älskar att ge kärlek precis hela tiden. Han är lätt att göra glad och uppskattar de små stunderna. Till exempel när man gått ute på promenad, och han alltid börjar vifta på svansen och bli överlycklig så fort vi kliver innanför dörren till lägenheten, som att han verkligen älskar att få komma hem.

I början när Bond kom så var han strykrädd, när man höjde handen så kunde han ducka och lägga sig ner i ett hörn. Det gjorde fruktansvärt ont att se, och så är det fortfarande ibland. Men med tiden har vi lyckats få honom känna sig trygg med oss, och man märker enorm skillnad på bara 2 månader. Han är inte rädd och försiktig på samma sätt och nu kan vi t.o.m busa och småbrottas, han tar för sig och vågar visa tänder (på skoj såklart), det gjorde han inte när han kom. Att få se den utvecklingen och vara med honom vid hans sida och hjälpa honom bygga upp sitt självförtroende, det är en enorm boost för hjärtat och det är värt precis all tid i världen. Han är inte renrasig, han har ett stort ärr över hela bröstet, och han är lite försiktig med andra människor. Men han är helt perfekt i mina ögon. Och jag hoppas att fler personer som går i hundtankar ser över adoption som ett alternativ, oavsett adoption i Sverige eller från annat land.
Jag är absolut ingen expert på dethär, och jag var livrädd för att göra fel, jag har ju aldrig ”tagit hand om någon” innan. Men mitt tips är att bara vara dig själv, var lugn och var en trygg punkt i hundens vardag. Kärlek och tålamod är bästa receptet för att hjälpa en sånhär hund, har jag insett!

”Saving one dog will not change the world, but surely for that one dog, the world will change forever.”

thumbnail_IMG_1967

Söndagsbrunch

Posted by | Allmänt | 6 Comments

Igår förmiddags mötte jag upp Lisa i stan för att gå och äta lite frukost/brunch, vi tog ett ställe vid Järntorget som var hur mysigt som helst! Dem hade scones, supergott bröd, gott kaffe och mysig lokal. Tror det kostade typ 99 kr/person, vilket är billigt för en brunch här i stan! Så helt klart värt det :) Det hette ”Café frid och fröjd” tror jag.
DSC04516
DSC04523
DSC04519
DSC04525

 

Höstmat

Posted by | Food & Recipes | One Comment

Risotto kan ju vara något av det godaste som finns!! Och för några dagar sedan fick jag feeling och gjorde en höstrisotto med svamp, vittryffelolja och timjan. Så. Jävla. Gott.
Om någon vill pröva sig på detta så kommer lite bilder här!
Vinet blev jag tipsad om skulle passa bra till risotto, det är ett alkoholfritt vin med smak av päron och honung. Det blev jättebra!
DSC03952
DSC03955
DSC03957Kan serveras med brynt torsk, annars går risotton fint att äta helt vegetarisk. Den var matig!<3
DSC03971